EMMA KARLSSON

skulle inte du kunna göra ett långt inlägg om hur du har växt upp med skillda föräldrar, hur du tycker att det är, och hur du regarade när dom skilldes, och hur du än idag tycker att det är, skulle vara roligt att veta :)

2010-11-04 @ 23:14:37

jo visst kan jag göra det!
mina föräldrar skilldes ju när jag var 4-5 år så jag kommer inte ihåg det sådär jätte bra precis, kommer mest ihåg att jag inte förstog så mycket men kommer självklart ihåg att jag vart jätte ledsen också .. då hade jag bara en storasyster, matilda. iallfall, pappa bodde kvar i huset där han (vi) bor kvar än idag, och mamma flyttade till en lägenhet på skolvägen, hon träffade magnus som hon bor ihop med fortfarande och jag ser han som min pappa kan man säga, eftersom att han har vart med i mitt liv så länge sen jag var så liten så känns det så! iallfall det tog ett tag sen fick jag och matilda reda på att vi skulle få ett litet syskon, så glad som jag var då har jag nog aldrig vart i mitt liv tror jag, haha! vi köpte hus där vi bor kvar nu, andre kom till världen och efter bara ett år så skulle vi få ett till syskon till, var lika lycklig då! sen kom william och då hade vi helt plötsligt 2 stycken söta småbröder. pappa träffade en tjej som heter pernilla som hade två barn, ett tjej i min ålder och en tjej nått år yngre, vi hade jätte kul ihop och vi lekte mycket och kom bra överens, men det höll inte så länge.. men sen träffade pappa lena som han bor ihop med idag också, det tog nått år sen fick vi reda på att vi skulle få ännu ett till syskon, det vart en lillebror till, liam heter han.. och efter ett tag fick vi reda på att vi skulle få ännu ett till, det vart en lillasyster med namn alva, men där fick det räcka, det vart inga mer syskon och jag tyckte nog att det räckte så.. som det är nu så bor jag 3 veckor  i taget på varje sida, vilket betyder att jag träffar ju inte alla mina syskon samtidigt, men det är bra för då hinner man sakna varann.. om jag fick välja nu så skulle jag inte ändra på någonting, jag har det bra som det är nu och jag skulle inte vilja att mina föräldrar flyttade ihop igen, eftersom att jag har syskon som dom inte har tillsammans osv.. min mamma och pappa har väldigt bra kontakt och är bra vänner så det är skönt.. visst det är jobbigt att packa och det är jobbigt att sakna, men det är också en grej som man lär sig leva med! vissa av mina kompisar säger, men shit en vecka skulle ja ha längtat efter min mamma eller pappa som fan, men för mig är inte en vecka nånting, jag och matilda brukar säga, lagomt när man tröttnar på den ena familjen ska man till den andra, så jag trivs bra med mitt liv precis om det är! hoppas du fick svar på det du ville veta, anonym :)